1:a Mars - To good to be true
Träffade mr Perfect i December.
Var det så bra egentligen?
Ikväll kom han fram till att det inte är värt att lägga mer energi på oss.
Vi båda har ju planer sedan innan, och de innefattar inte en respektive.
Han ska till USA, jag ska till Polen.
Vi skulle haft 4, max 6 månader på oss och vår tvåsamhet.
Ett halvår som kunde varit fyllt av gemenskap, passion, kärlek och garanterat många skratt!!
Det känns så jävla bittert.
Har varit med om ett par "göra slut"-scenarion, men aldrig har hela min kropp skrikt "NEJ!" på samma sätt som den gjorde ikväll.
Det känns som att jag har ett hål i bröstet, där hjärtat satt, senast igår.
Tittar gång på gång ut genom fönstret, hoppas på att få se hans bil körandes upp för gatan igen.
Håller i telefonen och har ett halvskrivet sms. Ska jag? Eller inte? -Nä.......
Väntar på att han kanske ska höra av sig ändå.
Hopplöst.
Baby, att du inte förstår..
Utan dig är dagarna gråa
och nätterna mörka som kol.
Natten till den andra dagen i Mars blir en sömnlös sådan.
Vakna upp lilla flicka,
än en gång ljuder livets alarmklocka.
Det finns en gräns för hur naiv man kan vara.
/E
