Elin-san

Hm.
Nu är det 11 dagar kvar tills jag flyttar.
Det känns som jag har en sten i bröstet, samtidigt som min mage pirrar av glädje och nervositet.
Tanken på att lämna dem jag älskar och komma till en främmande miljö och mötas av ensamma dagar är fördjävlig.
Men å andra sidan är en nystart precis vad jag behöver.

Sitter och tittar på gamla bilder. Sådanna som togs innan den där jäkla måndagen. Shit altså.
Jag saknar det.
Lyxen att få slippa stirrande blickar.
Inte behöva förklara vad som hänt för alla och alla de fysiska men olyckan inneburit för mig.

Återigen undrar jag vad för sorts människa jag varit utan den där händelsen,
med fin och slät hals och utan psykiska ärr.
Ärr ja. För det mesta har ordnat sig. Hysterin i min hjärna har lagt sig något,
men det kommer alltid finnas kvar spår av den.
Det som hände har på hundratals sätt präglat mig.

Kommer jag någonsin känna mig fin igen?
:/
För något ytlig är man ju och det är inte utan ett sting i hjärtat man ser sig i spegeln varje dag.
-Tyvärr.




/E