31:a Mars - Decapitation

Jösses,
det här tar nog priset!
Jag har aldrig känns mig dummare än såhär!
Sätt en stämpel i pannan på mig,
med valfritt "trög-ord".

Här sitter man, dag ut och dag in.
Pluggar i otaliga timmar,
och vad fan får man ut av det?
INGENTING!
Du blir nedtryckt och spottad på.
Inte bara av dina proffesorer,
utan också av dina snorkiga klasskamrater!

Allvarligt talat så vet jag inte vart jag ska ta vägen!
Suck


/E

Kommentarer
Postat av: Zandra

åh! pissa på dom! kanske inte på proffesorerna men på de snorkiga klasskamraterna! du är hur bra som helst och du kommer bli bästa läkaren med feta lönen och sen kommer du kunna köpa allt du vill ha i hela världen :D you go! miss you.

2009-04-01 @ 13:08:07
URL: http://glasruta.blogspot.com
Postat av: Niklas

Elin, du är inte dum och det vet du redan men anatomitentor tar fram det sämsta ur vissa folk och det är inte bra med är "bara" att strunta i dem för de är osäkra på sig själva.

Du får hänga med oss coola tvåor istället ;)

Kram!

2009-04-01 @ 17:55:36
Postat av: //A.

Världen är full av puckoklasskamrater! Men det finns guldkorn ibland dom. Det är dom som är människorna man minns och dom man tar med sig i hjärtat framöver. Dom andra försvinner med tiden. Dom försvinner faktiskt rätt fort. På en fem sex år sådär. Me promise. Jag har testat. Min erfarenhet; Under första året bilr man ledsen av dom, under andra lite också. Sen börjar dom inse att man nog är rätt bra... men då typ har man lessnat på dom själv istället och lever sitt eget liv. Tredje året är det dom som suktar efter ditt sällskap... då ligger valet i dina händer. Vad gäller tentorna så kommer och går dom. Messt hela tiden. Kom ihåg att det är kunskapen som kontrolleras (om än slumpämssigt och egentligen rätt godtyckligt) och inte DU.

Skilj på din person och dina tentaresultat

... det är nyckeln till överlevnad i högskolan/universitetens värld!



PUSSAR OCH KRAMAR TILL VÄRLDENS BÄSTA ELIN!!

2009-04-02 @ 10:05:13
Postat av: //A.

Världen är full av puckoklasskamrater! Men det finns guldkorn ibland dom. Det är dom som är människorna man minns och dom man tar med sig i hjärtat framöver. Dom andra försvinner med tiden. Dom försvinner faktiskt rätt fort. På en fem sex år sådär. Me promise. Jag har testat. Min erfarenhet; Under första året bilr man ledsen av dom, under andra lite också. Sen börjar dom inse att man nog är rätt bra... men då typ har man lessnat på dom själv istället och lever sitt eget liv. Tredje året är det dom som suktar efter ditt sällskap... då ligger valet i dina händer.

2009-04-02 @ 10:07:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0