3:e Mars - Minst ska vara tyst

Hej jag heter Elin och jag har aldrig rätt.
Aldrig, om du skulle fråga min familj.
Är man yngst, kortast och nyast så kommer man alltid förbli den med minst att säga till om, 99 av 100 gånger har man fel.

Det spelar lixom ingen roll hur många gånger man ber om att få slippa det,
men man blir matad med moralkakor och "gör dets" såfort det kommer ett tillfälle att bli matad.

På något sätt har det blivit mitt (och endast mitt) ansvar att "inte bråkas med min syster" (för vi är ju bara två!)
och därmed får min vana att tyst bli förbannad och sedan fint gå min väg bara fortsätta gro.

Jag är en såndär typisk människa, som kommer på vad jag borde sagt först en timme senare.
En sån där som bär runt på ilska i entvåtre veckor, för att sen ringa och be om ursäkt.
(Att då bli bemött med ytterligare tjat och bestämda åsikter,
fast jag bara ville fråga hur det var på nya jobbet, hur det gick med pojkvännen & lägenheten, gör mig ledsen och förbannad!)


Min syster är 29 år gammal och vår mamma medlar fortfarande mellan oss. När skall det sluta?!

Jag har en klump i magen och är ledsen.
:(


Kommentarer
Postat av: A.

Det var ju tråkigt att läsa dethär. Jag vet att du känner så och jag vet inte hur jag skall göra för att du inte skall känna så. Vara tyst jämt är kansk knepet? Om jag så skulle säga att "Maten var god" så hör du att jag säger "maten var god men fel", fastän jag inte menade något annat än just god. Tror jag härmed slutar säga något över huvud taget, det underlättar nog så slipper du missförstå. Allt. Det är så ledsamt att du på förhand har bestämt vad jag kommer säga. Därför har jag inget mer att säga.

2010-03-06 @ 09:36:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0